Teveombudsmannen

Jag sitter i köket och sorterar utskrifter från några av de större baltiska och finska kanalernas hemsidor. Det är förmiddag och jag arbetar i makligt tempo. Var sak på sin plats. Även om spaltproduktionen vilar på obestämd tid mår vissa rutiner ändå bra av att upprätthållas. Och det är en fridfull stund. Jag gör en notering ibland, utifrån vardagsrummet tycker jag mig höra att det är filmmanuset som diskuteras.

- Vad säger kon, Tore?

- Den säger väl mu.

- Vad säger kon?

- Mu?

- Muuuuh.

- Sluta nu.

- MUUUUUHUUUUUH.

- Det är inte roligt Gurun.

- Blir du rädd?

- Inte direkt. Men det känns olustigt.

Jag skjuter ut stolen och går för att titta till dem. Gurun sitter i soffan med ett elakt leende, Tore har backat upp mot fönstret.

- Hur går det grabbar?

- VEM DÄR?

- Det är bara jag. Hur går det för er?

- Vi jobbar på intrigen.

- Härligt, har ni kommit långt?

- Tammerfors.

- På det viset?

- Ja.

Jag ber honom utveckla.

- Upptakten är ett medicinskt experiment i Tammerfors med mycket olycklig utgång.

- Usch då.

- Ja det är ingen rolig historia. Man kan väl säga att ett forskarteam misslyckas kapitalt med en planerad injektion. Det hela går väldigt snett.

Jag nickar uppmuntrande.

- Istället för ett lätt stick i kobenet slinter assistenten till och träffar komagen.

- Aj.

- Javisst, det svider ju till rejält. Så Eva blir förbannad och bestämmer sig för att dra.

- Eva?

Tore nickar eftertänksamt.

- Ko-Eva. Senare på natten när forskarna somnat tassar hon ut och ger sig av.

- Vart då?

- Till Sverige.

- Jaha, tar hon båten då eller?

- Nej nej, hon inser ju att en båtresa skulle innebära stor risk för upptäckt så hon väljer att traska norröver.

- Ah, den långa vägen.

- Precis, det blir en färd kantad av strapatser och fantastiska äventyr. Till en början vandrar hon dygnet runt men senare väljer hon att sova om dagarna och enbart färdas nattetid.

- Klokt.

- Ja, hon är mycket genomtänkt. Och eftersom risken för igenkännande är stor väljer hon framförallt mindre vägar.

- Hon håller sig undan från motorvägen?

- Naturligtvis.

- Men vart ska hon då?

- Hit till trakten, hon har släkt här.

- Aha.

- Och eftersom det är en evighet sedan de träffades sammanfaller ilskan över behandlingen med en intensiv släktlängtan. Hon har länge tänkt ta sig över till Skåne, men ibland blir saker helt enkelt inte av.

- Hon kanske behövde en knuff för att komma iväg.

- Ja precis. Tur i oturen kan man väl säga.

- Verkligen, och sen då?

- Vaddå?

- Vad händer sedan?

- Vi kommer till det.

Han ser sig lugnt om i rummet. Trycker upp axlarna mot öronen och släpper sedan omväxlande ned höger och vänster sida. Spretar ut med händerna och lägger fingertopparna mot varandra. Jag förstår.

- Du gör en konstpaus nu.

Han nickar. Och sedan hör han dunsen i hallen.

- HUH?

- Det var bara posten Tore.

Han ser tveksam ut, sneglar mot Gurun.

- Det lät konstigt tycker jag?

- Fortsätt nu.

- Jag vet inte?

- TORE.

Han kastar en sista blick ut mot hallen.

- Okej, så småningom kommer hon ned till Skåne och då börjar hon känna igen sig.

- Hon har varit här förr?

- Många somrar som barn. Hon brukade följa med sina föräldrar. Till sist hittar hon hela släkten just där hon mindes att de alltid brukade stå.

- Var då?

- På en kulle utanför Ystad.

- Åt Kåseberga till?

- Ja precis. De blir jätteglada över att se henne komma vandrande men när hon berättar om händelserna på kliniken förändras stämningen snabbt.

- De blir arga?

- De blir fruktansvärt upprörda. Man riktigt ser hur det mörknar i deras koögon.

- Oj.

- Ja, det är fasansfulla scener. Och ju mer de pratar om saken desto mer uppretade blir de. Andra ko-släkter strömmar till från kullarna runt omkring.

- Det låter hotfullt.

- Minst sagt hotfullt. Till sist går situationen fullständigt överstyr och de bestämmer sig för att ta situationen i egna händer.

- Herregud.

- Ja, Skåne går en orolig tid till mötes.

Han tystnar, skakar bekymrat på huvudet. Perspektiven är onekligen dystra..

- Och i dagsläget är det så långt vi kommit med manusarbetet.

- Med tanke på att ni började igår var det en hel del tycker jag.

- Jo, vi har legat i.

- Och du har också varit delaktig Gurun?

- Jovisst sörru, inte minst med dialogen.

- Aha.

- Försökt göra den trovärdig.

- Ja, det är ju viktigt.

- Centralt.

Han ger mig en sträng blick.

- Du kanske kan kila ut och kolla posten nu TO?

- Visst.

- Vi skulle hemskt gärna vilja ha lite arbetsro här.