Teveombudsmannen

Jag parkerar bilen på en tvärgata till vår egen och ber Tore sitta kvar.

- Gurun då?

- Han får vänta lite till.

- Men?

- Det gäller framtiden Tore.

Jag ger honom en skarp blick. Där bakom skuggar vårt hus en gård med cyklar, rakt fram ska solen snart gå ned. Han skruvar på sig.

- Hur menar du nu?

- Provspalterna. Jag gick igenom dem igår kväll.

Han nickar och ser bort mot den långa raden cyklar.

- Temablocken blev väl bra?

- Absolut.

- De var både Gurun och jag nöjda med.

- Det förstår jag.

- För oss var de ett viktigt besked.

Han trycker till med huvudet mot nackstödet.

- Oerhört viktigt.

- Tore.

Han har pressat fram bröstkorgen och spänt överkroppen till en båge. Fyllt kinderna med luft.

- Du?

I takt med att ytterligare syre sugs in expanderar hans huvud. Och färgas rött. Det känns inte bra, jag lägger en hand på hans axel och ber honom andas ut.

- Ur både lungor och mun.

Han rycker på axlarna och mörknar.

- Inom kort Tore, det kommer att sluta illa annars.

Han blåser ut och vänder sig mot mig.

- Men visst var de ändå ett positivt besked?

Jag nickar.

- Du har rätt, det fanns ögonblick när allt fungerade.

- Teveombudsmannen ger svar på tal.

- Det kan man kanske säga.

- Här var det klara besked!

- Visst.

- Men?

- Ja, vad tycker du själv Tore?

Han böjer sig fram och plockar med handskfacket. Där finns ett par trädgårdsvantar, minst tre kassettband. Och så bilens blå användarhandbok full av värdefulla tips. Han ägnar den en stunds uppmärksamhet innan han tittar upp.

- Lolly Badcocks World of Extreme Sex.

- Exakt.

- Det var ett udda val av Gurun.

- Han hade det tufft.

- Och min Swimwear. Den var kanske lite tunn?

- Svårtolkad.

- Jag kände ju bara en sån längtan efter att få springa i nya badbyxor!

Jag ler.

- Det var inte bara du.

- Gurun kunde varit vassare.

- Jag också.

- Du?

- Visst Tore, jag är inte nöjd med min egen insats heller.

Tre dygn har gått sedan Gurun kom rusande upp för trapporna. På eget initiativ hade han givit sig ut för att kompensera den brist på läsarkontakt som provspalter av naturen innebär. Ivrigt överräckte han sina anteckningar.

Jag stängde dörren om mig och ägnade en stor del av kvällen åt att först göra ett urval bland hans frågor och sedan besvara dem. Då kändes den avslutningen som pricken över i. Nu ser Tore sorgset på mig.

- Men om vi bara?

- Ja?

- Får chansen att komma igång och skriva regelbundet igen.

- Problemet är att Ystad Allehanda?

- Vad?

- I dagsläget kan tänkas tacka nej.

- Herregud?

- Jag vet.

Nu är det sagt.

- Men du trivs här?

Han skiner upp.

- Jag kan tänka mig att ge Skåne några av de bästa åren av mitt liv!

- Samma här.

Jag granskar honom.

- Men då behöver vi hitta ett annat sätt att dra in pengar.

- Annat än spalter?

- I avsaknad av tidningskontrakt lär vi bli tvungna.

Han nickar mycket långsamt.

- Du tänker på Posten nu?

- Så kan det vara.

- Jahaja.

- Ja.

- Där ser man.

- Jag är rädd för det.

- Och du har förstås redan pratat med dem?

- Tre gånger. Min förflyttning från Uppsala träder i kraft på fredag.

- NU PÅ FREDAG?

- Prick klockan sju ska jag inställa mig på ett av brevbärarkontoren i Malmö.

- Prick?

- Det är bra Tore, du är observant.

Men detta med Malmö gick honom tydligen förbi. Antagligen har han något annat i tankarna.

- I anslutning till det har jag en kompletterande fråga.

- Nästa torsdag.

- Gurun också?

- Jajjemen.

Jag andas ut, det här känns bättre. Några minuter till och solen kommer att vara helt försvunnen bakom den där skolan. En sak till bara, med tanke på Guruns förväntade reaktion avvaktar vi något.

- Inväntar rätt tillfälle?

- Exakt Tore.

Han kommer ikapp mig i trappan.

- Jag tänkte på en annan sak.

- Ja?

- Kanske jag kunde introducera honom för min filmidé.

- Gör du det.

- Får jag honom bara att känna sig delaktig i det kreativa arbetet med ett kvalitetsmanus kan han kanske tänka sig att acceptera ett tillfälligt arbete inom postkoncernen.

- Det är möjligt.

- Vems bil var det förresten?

- Va?

- Det kändes nästan som om det varit barn inblandade.

- I vad?

- Bilåkandet, det låg elva glaspinnar baksätet.

- Oj.

- Händer det att hon slarvar?

- Ah Tore, vi tar det en annan gång.

Några snabba kliv i de sista halvtrapporna och han släpper kontakten. Jag känner på dörren.

- Toodelidoo?

Han ligger på soffan och tittar på Actors Studio.

- Mike Myers?

- Uhuh.

- Så du hade nyckeln med dig?

- Nej.

- HEJ PÅ DIG GURUN.

Tore gör nervös entré.

- Jasså du är här också.

- HUR HAFT DU HAFT DET?

- Bra. Tyst nu.

- Mike Myers?

- Sluta tjata då.

Tore fixar kaffe och jag rotar fram ett askfat. Vi ställer tre muggar på köksbordet och sätter oss mittemot varandra.

- Det finns kaffe, Gurun.

- Va?

- DET FINNS KAFFE.

- Finskt arsle kan du vara själv.

Jag reser mig och går ut i hallen för att visa honom en mugg.

- Jasså.

Han kommer lommande, tung och dyster. Tar sin plats vid bordet och börjar utan ett min att hälla i sig.

- Du Gurun.

- Mm.

- Jag tänkte på det här med nyckeln.

- Den hänger på min nyckelkrok.

- Jo, men hur kom du in?

- Genom dörren.

- Den var väl låst?

- Det fixade låssmeden.

- Vilken låssmed?

- Arne.

- Vilken jävla Arne?

- Låssmeden Arne.

- Och var hittade du honom?

- Han stod och hängde borta vid Sport&Fiskeboden.

- Blev det dyrt?

- Nja?tisdagar är ju alltid tisdagar.

- Hur mycket?

- De har så att säga en viss religiös betydelse.

- HUR MYCKET?

- Ett par lakan.

- Vad?

- Tvåtusen.

- TVÅTUSEN?

- Ja, fast jag betalade ju ingenting nu.

- Vad bra, och när ska du göra det?

- När pengarna börjat strömma in från tidningen.

- Det säger du?

- Jepp, för tillfället är jag pank. Luspank!

Han skrattar gott. Vi stirrar på honom.

- Sura inte nu. Bara det börjar rulla in spaltstålar kan Arne komma hit och låsa upp ett par gånger om dagen.

- Visst.

- Det är bara att kila ned och säga till. Arne, kom hit och lås upp för vi har varit ute och handlat igen!

- Skitbra.

- Men förstår ni inte?

- Nej.

- Vi är uppe i smöret igen!

- Igen?

- Jajjemen, här ska cashas in. Dags att börja tjäna grova pengar på det vi satts till den här världen för att göra.

Det här låter dumt till och med för att komma från honom.

- SPENDERBYXORNA PÅ. HA HA HA?.

Men innerst inne tror jag att han också anar.