NIO
Det är lite håglöst allting, jag går från fönster till fönster och sedan ut i hallen. Teven brummar och skräller i vardagsrummet.
- Vart ska du?
- Promenera en stund.
- Ute?
- Ja.
- Jaja.
Han hänger i den bruna fåtöljen med benen vikta över armstödet och ena pekfingret ritandes något i luften.
- Då säger vi det.
- Vad?
- En med dillsmak, en barbeque och en vanlig lättsaltad som lämpar sig för dipping.
- Det finns inte pengar till mer dipp.
- Jag vet, vi får simulera. Och Japp till Tore.
- Nej.
- Jo.
- Han klarar inte fler.
- Inte nu, sen när han vaknar.
- Han hade ont imorse.
- Men han blir snygg i nya käkmuskler.
- Är det något du lurat i honom?
- Bara nämnt helt kort.
Jag skakar tyst på huvudet. Allt detta har börjat kännas påfrestande. Söndagen allena var vikt för research och nu är vi redan långt förbi måndag lunch. Jag kränger på mig jackan och sticker in huvudet till honom.
- Och du.
Ingen reaktion.
- GURUN?
- Va?
- Jag pratar med dig.
- Är du redan tillbaka?
- Jag tänkte bara säga, innan jag går, att det kan ta en stund.
- Ta en stund?
- Innan jag kommer tillbaka.
- Har de flyttat affären?
- Nej.
- Vårt hus?
- Va?
- Har de flyttat vårt hus?
- Inte det heller.
- Då verkar det skitkonstigt.
Han ser verkligen brydd ut.
- Nu vet jag varken in eller ut.
- Jag ser det.
- MEN BERÄTTA DÅ.
- Jag tänkte bara göra promenaden lite längre än ner till affären. Få lite frisk luft.
Han tappar omedelbart intresset.
- Kanske gå ner till hamnen och titta på båtar.
- Visst, tyst nu.
Jag blir kvar i dunklet med dörren stängd bakom mig. Om jag bara trycker på knappen tänds lamporna i hela trapphuset. Jag vänder och går tillbaka in.
- Gurun.
- VAERENURÅ?
- Vet du vad jag tänker göra när jag kommer tillbaka?
- Ja.
- Det vet du?
- Ja.
- Och vad tänker jag göra?
- Ta tag i arbetet med den första spalten.
Jag stirrar på honom.
- Du verkar nämligen tycka att det är dags nu.
- Det ÄR dags, vi självdör snart.
Han nickar utan att släppa teven med blicken.
- Den där tidningen förresten, vad sa du att den hette?
- Ystad Allehanda.
- Jaha.
Han låter det sjunka in.
- Låter nästan som om den hade någon slags lokal anknytning.
- Till Ystad menar du?
- Mm.
- Den görs här i stan.
- Va?
Det hade han inte väntat sig.
- GÖRS HÄR I STAN?
- Ja.
- MEN DET LÅTER JU SKITLOVANDE.
- Ja, visst gör det?
Jag vinkar vänligt och går min väg.
